måndag 26 september 2011

På Grusbus uppåt i Sverige

Sent igår efterminddag bar det av. Jag och ett gäng grabbar skulle det bli så jag kände mig lite nervös för jag har hört hur de brukar peppa varandra och vilket tempo det brukar bli. Men Calle vet ju mitt tempo så han får anpassa sig helt enkelt. Eller så får väl jag gasa på utav bara fasen.

Sist hämtade vi Jakob och han har planerat rutter så de satt vi och laddade över när vi kom fram till Selmas SPA i Sunne sent igår kväll.

Från slätta var det 5 hojar på släpet, ni ser min i mitten ;)
Ja just det grabbarna skulle ju kränga däck med då gick jag in och tog ett glas rött.

Dagens rutt går mot Hagfors.

I karlstad hämtade vi Jakob, bara att spänna loss och spänna spännbanden IGEN


Vi kom fram.

Nu är det dags för frukost och sedan bär det iväg. Himlen är helt blå utan ett enda moln, HELT PERFEKT!!!

tisdag 20 september 2011

Mot Narva via kusten

Japp upp och iväg, allt ska packas och alla kläder ska på för vi ska till Narva och ligga över natten där.
Frukosten var helt ok och hojarna stod tryggt i garaget.


Calle hade en drybag och den satte vi bak på hans hoj. Jag hade ryggsäck och Calle med. Det är INTE att rekommendera, tycker jag, för jag fick ont (läs träningsvärk) i nacken. Vi packade allt i påsar så att det inte skulle bli helt dyngsurt om det regnade. Packningen tog lite tid varje morgon men det var det värt, säger jag som mest tittade på. *ler*
Hojarna fick eget garage.

Baksidan på Katarina Guesthouse.
Avfärd alldeles strax
Dagens mål är Narva så bort mot ryska gränsen bär det av. På vägen har jag sett att det finns en vandringsled precis i kustlinjen och målet är att hitta den om det går.
Ganska vanlig syn i Estland

Storkbo
Vi kom fram till kusten och hittade stigen men kunde bara följa den en liten bit tyvärr. Sedan blev det oframkomligt och vi fick vända.








 När vi står här pekar Calle ned i branten och säger:
-Där nere har du din vandringsled.....
I nästa del får ni följa oss när Calle SKA ned till "min" vandringsled, det var inte bara lätt kan jag säga.


Ja där nere har du din vandringsled Jenniefer..

Är det ner dit vi ska???
Håll ut det kommer mer....

måndag 19 september 2011

Första missilbasen i Estland Kadila

Framme vid Kadila Missilbas
Ja under eftermiddagen anlände vi till missilbasen i Kadila. Det är ju tur att GPS finns annars är det inte skyltat så mycket. Detta var en mycket märklig upplevelse måste jag säga. Spännande och lite kuslig.
Näs vi stannade var det varmt och en miljoooon flugor surrade runt våra huvuden. Calle fick ont i huvudet direkt men vi tänkte inte så mycket mer på det utan gick fram till öppningen av den gömda, ja vad heter det??? Där man har förvarat missiler??
Kort från Kadila missilbas Estland

Sådärkul att titta på men ganska spännande..

Utanför.

Calle påväg in..

Bilder måste tas :)
Ja så när jag gick in konstaterade jag bara till Calle att flugorna slipper du när du kommer in iaf för de följer inte med in. Utan att tänka mer på det gick vi runt och tog kort där inne.

Här hittar jag en stackars fluga som lyckats följa med in




Här någonstans har Calle så ont i huvudet att han måste gå ut.
Efter ett tag har Calle så ont i huvudet att han vill gå ut, det är då jag ser flugan på hans jacka som lyckats följa med in. Den kan inte flyga längre, den gör ett försök och faller till marken. SCARY!!! Är det så mycket strålning kvar därinne??? Kan det vara så???
Vi var iaf inte beredda att chansa på att det INTE var så, så vi åkte därifrån. När vi gick ut vände jag för att gå in igen för att se om jag kände något. Tyckte att det tryckte för bröstet där inne men var inte säker. Jodå, det var en pressande känsla där inne så
OFF WE WENT!!!!

Jag i missilbasen

Haha Calle ser helt sne ut eller??


Det var dags att åka mot Rakvere där vi skulle ligga över natt. Det var inte långt kvar och vi var ganska hungriga. Vi hade fått ett bra tips av Sven att ligga på Katarina Guesthouse så det var målet.


Framme i Rakvere hittade vi god mat, kartor och Kaffe!!!

Var ska vi imorgon måntro??

RIKTIGT god mat!!!
 Katarina Guesthouse hittade vi med och de var mycket hjälpsamma och trevliga och priset var bra. Detta var ju i början av veckan så vi luktade ju inte så illa ännu.... KÄRLEKS SEMESTER utan glaumor kan man säga men fy fasen vad kul!! Det är nästan jobbigt att skriva om detta nu för jag längtar tillbaka så det svider.

Vi tog ett varv i Rakveree innan vi gick och lade oss. Sena kvällar blev det inga under resan men det kanske ni förstod???




Några riktiga turistbilder måste det ju bli!!!

Museet var inte öppet men inne i borgen kan mna tydligen äta medeltida mat och se hur det var förr. Det tar vi en annan gång.
Ja vi var ju inte beredda att stanna och låta bli att åka för att gå på museum, näääää, det får man isf lägga till i planen inför nästa år. Ja för fler resor det blir det iaf.

Efter en mycket bra dag gick vi och lade oss, motorcyklarna stod i tryggt förvar i garaget.


ZZZZNNNNNNARRRK!!!


söndag 18 september 2011

Nu så kommer berättelsen om Estland....vilken tide det har tagit..

På färjan under kvällen blev det lite sent så vi rusade upp och åt frukost sedan var det bara att ta på sig alla kläder och knalla ned till hojarna. Jag blev ju såklart tokstressad men det visade det sig ju att jag inte behövde.
Sedan var det bara att åka iväg. Eftersom mitt lyse var sönder skulle vi bara stanna och byta det. GIVETVIS var det inte bara lampan utan ett elfel. Så det var bara att konstatera att jag får köra utan lyse i ett land som har lag på lyse dygnets alla timmar. Men men vi skulle ju inte vara på vägen så mycket iaf.
Dagens etapp skulle gå till Rakvere och vi hade inte gjort något klar rutt i GPSen utan Calle scrollar och guidar medan vi kör. Det är ju tur att det inte är jag som ska göra det för jag hade inte klarat det.
Tallin var vi ute ur på nolltid och ja då började det DIREKT. Bra grusväg, traktorstig mm mm mm så långt ögat kan nå.
Sven som vi pratat med innan hade sagt till oss att det var så men vi kunde ju inte riktigt tro att det var sant. Men Estland är ett paradis för sådana som oss som gillar grus och terräng att åka i.
Calle guidar

Vädret var strålande..



Mysiga skogsvägar i tusental.
Det som jag hade oroat mig mest för inför resan var Svens berättelser om hundarna i Estland. De är stora "bestar" som ska vakta och de ger sig helt enkelt på dig när du kommer och åker förbi en gård. Det tyckte jag kändes obehagligt men ännu hade vi inte mött någon.
När vi stannade och tog kortet här över och de under så noterade både jag och Calle hundskall. Var beredd nu sa Calle när han klev av sin hoj för att ta kort på mig....




När jag kommit över den något fåniga vattenpölen stannade jag och hörde att hunden kom närmre.... Nu kommer den sa jag till Calle som förstod att det var dags att sätta sig på sin hoj. Hunden kom och viftade på svansen. Den är glad konstaterade Calle. Skönt tyckte jag så vi började köra... Då fick vi syn på en tant som var ute och promenerade. För att kunna gå hade hon en käpp men den viftade hon nu med hejvilt och skrek massa ord som vi inte förstod. DÅ..... kan vi säga att hunden inte längre var så glad.... Den reste ragg och visade sina kraftiga tänder. Än så länge hade vi inte kommit förbi dem och jag kände hur hjärtat slog snabbare och snabbare.... Men ändå höll sig hunden på avstånd så det kändes hyfsat ok.
MEN det kunde bli värre.....när vi skulle åka förbi hunden hoppade den upp på gräskanten bredvid vägen och sprang huggandes efter oss, dvs mig som var närmast..... När jag tittade ned på låret och insåg att käftarna var i höjd med mitt lår bara skrek jag och hängde mig på gasen........BBBBBRRRRRAAAAAAAAAAP, tills Calle skrek:
- Det RÄCKER NU!! 

Ojdå jag hade visst gasat på för livet. *skratt* Nu var vi förbi iaf och jag kan ju inte säga att jag kände mig lugnare inför kommande hundar.

För övrigt så är ju Estland helt fantastiskt, med risk för att upprepa ett ord så att det blir tjatigt. Tyvärr så har man ju inte kameran framme under de bästa stunderna så till nästa gång får det blir hjälmkamera eller liknande.

Vi kör vidare och gör ett stopp för att titta på:
I övrigt så bjöd dagen på vägen till missilbasen i Kadila på bara helt "fantastisk" åkning.





 Så kom ju tillfället att det var dags för att tanka. Calle kollade GPS och tog den lätta vägen till macken.
Vägen till macken var solklar..

Ja jag kommer men det känns bara sådär att macken är nära...

Men mycket riktigt 400m senare så var den där macken, det kändes helt hel helt FANTASTISKT att slippa asfalt nästan helt och hållet.
Det var ju bara det att här kan man inte tanka och betala efter hur mycket bränsle man behöver utan här ska man bestämma innan hur mycket man ska tanka för....PUST!!



 Sedan bar det iväg mot Kadila missilbas....åter igen slapp vi asfalt helt och hållet.

Nästa del kommer jag berätta om vad som hände i missilbasen i Kadila, men det kommer i eftermiddag nu bär det iväg på loppis.
Ha det!!